söndag 24 januari 2010

Skidresan










Under veckan som varit har jag och Rikard åkt skidor. Redan i lördgskväll var allt packat och klart. Tunnbröden till middagsfikan på väg upp var bredda och rullade. Leverpastej och gurka i några. Tonfisk och ägg i några. Låter väl smarrigt. Söndag morgon steg vi upp tidigt, iallafall jag som måste kolla nätet och lösa mitt sudoko. Det var faktiskt ljust ute när vi körde. Värmland nästa. Allt gick bra på resan upp. Vi stannade i Sjötorp och fikade. Ni vet där som Loffe tömde slussen i Göta kanal. Allt var fruset, kanalbåten låg vid kaj.









Väl uppe i Branäs loggade vi in och fick nyckel till vår lägenhet. Nära och bra, endast 100 meter knappt till liften. Skidor hyrdes och liftkort löstes. När vi boat in oss sates vi vid bordet. Fiskgratäng i dag. Vitt vin. Kalasgott. Det var då vi la märke till det. Inte en enda tavla i hela lägenheten, men spiken satt kvar i väggen. Märkligt, detta var lägenhet 15 nästa år ska vi försöka få nr 6 som ligger lite närmare backen. Vi skall också boka i tid så vi får en hel vecka. Tre skiddagar är lite för lite.



Naturligtvis sov vi till nio på morgonen. Är det semester så är det. 11 var vi ute i backen. Det kan tyckas lite sent men backarna är så underbart bra pistade så det har ingen betydelse. Skidåkning till 13.00 ungefär. Sen hem till stugan och ta min mitt på dagen vila. En vila jag har lärt mig att respektera. Det känns ganska hårt att gå till sängs så mitt på dagen när man vill vara ute och ha det kul. Vädret var inte soligt men inte helt kasst heller. Mulet lite snö och sådär 5 minus. Backarna är för övrigt öppna till 19.00 så det blev åka på kvällen med. Två pass om dagen. God mat och vin på kvällen.


På det hela var det en lyckad resa. Jag verkligen älskar att åka skidor. Pjäxor är underbara att gå i för min fot. Knäppt, ja. En av höjdpunkterna i backen var när en kille kallade mig för "Lilla flickan" hihi. Jag kramade Björnbusar. Det är barnens figur här.


Längsta nerfarten är tre kilometer. Det känns i benen på slutet av den backen. Den röda långa nerfarten är bättre. Den är bara lite drygt två kilometer. Det klarar man i ett åk. Det är en lagom svår backe. Varierande i sitt utförande. Inte bara helt rakt ner utan lite svängar och lite olika brantheter.


Lördagen tillbringade jag i Goda vänners lag som det heter. Min söta guddotter Amand firade sin 15 års dag. Så himla trevligt att komma dit. Emilia har ju kommit hem från Thailand. Hon är så go den tösen. Roligt att få höra hur det varit. Tråkigt att allt inte var bra för henne. men hon är ju så social och lätt att umgås med så det löste ju sig alltid. Jättemånga äventyr har hon upplevt. hon har snorklat med fiskar, kramat apor, ätit och druckit gott. Jag blir allt lite avis på henne. Jag skulle så gärna vilja resa med henne för hon är en sån person att det blir så lätt då. Positiv till max.
Många kramar till er alla.






1 kommentar:

  1. Så fint skrivit, Christina! Det värmer. Ha en bra lördagsskväll, kram Emilia

    SvaraRadera