Vallar av stål

Nästan iallafall. Lördag morgon, nja nästan. Kanske mer middag för vissa. Då vaknar jag av att det kör en snöslunga hos grannen. Det hade ju snöat en del under natten.
Jag som sovit dåligt, haft ont i magen, läs plågor, av min magkatarr. Tycker detta är ett helvete rent ut sagt. Både att behöva skotta och att behöva bli väckt. Men nu var det ju så. Jag gick ut och skottade för hand jag. Kan nämna att jag höll det ganska rent hela fredagskvällen då jag vet hur tungt det blir annars. Blött var det nu.
Senare samma dag. När jag, rikard och katterna har vår lilla mitt på dagen vila. Ni vet den sköna som man njuter så av. Då kom nästa chock!!!! Snöskrapan! Vår lilla gata är en lågpriogata. Den plogas nästan aldrig, så nu låg snön väl packad som en härlig fast snögata. Snöskrapan för förbi en gång och en gång till. Jag vågade knappt titta. Då kommer den ytterligare en gång samt 2 gånger till. Vid denna 5:e gång for vi båda två ur sängen med ett hopp och fram till fönstret. Ingen rolig syn. Asfalten syntes. Vid kanterna låg nu 80 cm höga och nästan lika breda vallar av blötsnö och skrap från vägen.
Rikard, Joel och jag utrustade oss med varsin skyffel. Postlådan syntes inte. Bakom Rikards bil låg en jättevall. För att inte tala om vallen hos grannen som inte är hemma just nu. Det var rejält tungt att få väck den snön. Här behövs inget gym.

Här kommer att behövas en ny grind!

Och ett nytt staket. Vem betalar det?