Min fot är inte som andras fot. Jag får ibland frågor om den, så nu skall jag berätta.
I dec. 2005 blev jag opererad för ett mortons i höger fot. Mortons är en nervknuta som bildats och ligger i kläm mellan benen i foten. Det blev jättebra. Efter tre veckor kunde jag springa, åka skidor och leva ett helt normalt liv. Innan hade jag haft jätte ont i foten och underbenet. Allt detta försvann. Kvar var bara ichiasen som var en biverkning på att jag snedbelastat ryggen. Nåväl det fixade sjukgymnasten med akupunktur. Allt frid och fröjd.
Men sen på våren 2007 började jag känna stickningar ut i tårna. Inte mycket men nån gång då och då. Ringde läkaren som opererat mig och bokade in ett besök. Ja vi gör en till operation sa han. Absolut tyckte jag som hade så bra erfarenhet av den förra. Vi bestämde att ta den i juni när jag sen ändå skulle vara ledig.
Sagt och gjort. Denna gången var det inte lika gemytligt. Bedövningen gjorde jätte ont att lägga. Efter operation tillstötte en blödning. Jag fick ligga med huvudet lågt och benen i vädret i 1½ timme. Ja, ja.
Såret ville inte läka så fint. Smärtan släppte inte. Och värre har det blivit. Läkaren kunde inte göra mer, kanske lite nya operationer men han visste inte riktigt. Så han skickar mig vidare till en annan ortoped som försökte övertala mig att få sjukersättning. Först heltid sen lugnade han sig lite och la in en stöt på i alla fall halvtid. Men jag ville ju bli bra i foten.
Allt blev bara värre. Medicinerna fler och fler. Jag fick gå en smärthanterings program i Lund på smärtrehab. Det hjälpte lite. Nu kunde jag nästan börja acceptera att så här är det. Tjatat mig till att jobba 50%. Fast läkarna tyckte att jag skulle bara vara hemma.
Förra sommaren och hösten så trappa jag ner på alla medicinerna som inte hjälpte utan bara gav en massa biverkningar som: kraftig viktökning, huvudvärk, förstoppning, yrsel, muntorrhet, afasi, glömska, retlighet, sömnsvårigheter och enorm trötthet. Det var inte lätt att trappa ner. Fruktansvärda abstinens besvär. Men jag överlevde det med.
Nu har jag alltid ont i foten och underbenet. Det svullnar och värker. Jag kan inte stödja på foten mer än på stortån. Sover dåligt, men är klar i huvudet.
Fortsättning kommer en annan dag
I dec. 2005 blev jag opererad för ett mortons i höger fot. Mortons är en nervknuta som bildats och ligger i kläm mellan benen i foten. Det blev jättebra. Efter tre veckor kunde jag springa, åka skidor och leva ett helt normalt liv. Innan hade jag haft jätte ont i foten och underbenet. Allt detta försvann. Kvar var bara ichiasen som var en biverkning på att jag snedbelastat ryggen. Nåväl det fixade sjukgymnasten med akupunktur. Allt frid och fröjd.
Men sen på våren 2007 började jag känna stickningar ut i tårna. Inte mycket men nån gång då och då. Ringde läkaren som opererat mig och bokade in ett besök. Ja vi gör en till operation sa han. Absolut tyckte jag som hade så bra erfarenhet av den förra. Vi bestämde att ta den i juni när jag sen ändå skulle vara ledig.
Sagt och gjort. Denna gången var det inte lika gemytligt. Bedövningen gjorde jätte ont att lägga. Efter operation tillstötte en blödning. Jag fick ligga med huvudet lågt och benen i vädret i 1½ timme. Ja, ja.
Såret ville inte läka så fint. Smärtan släppte inte. Och värre har det blivit. Läkaren kunde inte göra mer, kanske lite nya operationer men han visste inte riktigt. Så han skickar mig vidare till en annan ortoped som försökte övertala mig att få sjukersättning. Först heltid sen lugnade han sig lite och la in en stöt på i alla fall halvtid. Men jag ville ju bli bra i foten.
Allt blev bara värre. Medicinerna fler och fler. Jag fick gå en smärthanterings program i Lund på smärtrehab. Det hjälpte lite. Nu kunde jag nästan börja acceptera att så här är det. Tjatat mig till att jobba 50%. Fast läkarna tyckte att jag skulle bara vara hemma.
Förra sommaren och hösten så trappa jag ner på alla medicinerna som inte hjälpte utan bara gav en massa biverkningar som: kraftig viktökning, huvudvärk, förstoppning, yrsel, muntorrhet, afasi, glömska, retlighet, sömnsvårigheter och enorm trötthet. Det var inte lätt att trappa ner. Fruktansvärda abstinens besvär. Men jag överlevde det med.
Nu har jag alltid ont i foten och underbenet. Det svullnar och värker. Jag kan inte stödja på foten mer än på stortån. Sover dåligt, men är klar i huvudet.
Fortsättning kommer en annan dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar